Det är ju fantastiskt. Att plötsligt leka med nya verktyg och förhållningssätt i efterbehandlingen är fantastiskt. Perspektiven är riktiga. Den här typ av redigering skiljer sig på nästan alla sätt mot mina tidigare bilder av Vintergatan. Resultatet tycker jag ger en helt annan känsla, en helt annan mjukhet och lugn än mina andra. Det som skett är att jag jobbat mer med kontraster än med skärpa. Eftersom kontrast ger en effekt av skärpa är det egentligen samma sak, men bara mer lokalt, och mer försiktigt. Workflow är ungefär så här:
Exponering upp, camera raw-filter och de-haze, maska förgrund och jobba med färgerna och ljuset, måla in kontraster och ljus på v.g, och ett övergripande samt två filter från Nik Collection som gör mitt jobb snabbare och – faktiskt snyggare. Fantastiskt. Kamerans originalfil är mycket mer blaskig och mörk, men färgerna är alltså nästintill orörda, och mer faktiskt minskade. Ska finslipa lite till, sen är jag redo för höstens mörker… 