Jag förstår verkligen hur folk lessnar, bryter ihop, tappar orken, blir deppiga, nedstämda och – i brist på ett bättre ord, galna. Vår familj har i skrivande stund VAB:at i närmare 9 veckor. Jag har gått från pappaledighet in i VAB. Knepigt. Och tufft att befinna sig mellan två världar; komma tillbaka till jobbet efter 9 månaders pappaledighet. Söka nytt. Vidga vyerna.
Samtidigt kan jag inte låta bli att faktiskt vid minst ett tillfälle per dag känna tacksamhetens insikt. Vi är inte i lockdown. Jag bor i Visby, max 300 meter från havet. Blå horisont. Jag kan spatsera med barnvagn i ett världsarv. Fota. Andas. Lyssna på musik. Busa med minstingen, som ju bara är snorig.
Men jäklar vad vi saknar socialt umgänge. Jag.
Bäst att fortsätta tvätta händerna. Ofta.
RIKTLINJER
